Lena Olsson Petrén kandiderar till ombudsposten för dödsbon. Hon är dotter till Olle Olsson Hagalund och här skriver hon själv om sin pappa och om hur det kan vara att förvalta ett konstnärsarv.
”Min pappa föddes i Hagalund 1904 och bodde i huset till sin död 1972. Började teckna och måla som barn. Ingen formell utbildning...
...mer än en termin på Carl Wilhelmssons målarskola.
1934 var han med på en amatörutställning i Stockholm och en känd konstsamlare köpte tre målningar. Hemma hos honom såg ordförande i Konstfrämjandet Bror Ejve dem och såg till att han fick ha en sep. utställning på Färg och Form 1938.
Då slog han igenom, fick fina recensioner och alla målningar såldes på en vecka.
Därefter följde många utställningar. Även litografier gavs ut, och reproduktioner. 1948 började han måla teaterdekorer främst till Oscarsteatern, 13 st blev det.
Motivvalet är ofta Hagalund, samhället som låg i Solna men revs 1969-70. Även andra förstäder, men också Stockholm.
Paris och Köpenhamn, de enda platser han reste till, gav också inspiration till målningar. Bohuslän, där familjen har en stuga skildras också; naturen, folket och husen i det lilla fiskesamhället. Många porträtt finns men är inte målade med modell utan alltid från minnet.
Tidiga målningar skildrar ofta folksamlingar på perronger, kapplöpningar, bussar och cafeer.
Han räknas som naivist, men själv tyckte han han var realist. Att se skönhet i allt var hans filosofi. Med kärlek, humor och med blick för det oansenliga har han skildrat världen omkring sig.
Huset i Hagalund vägrade han att sälja till Solna stad och efter 15 år ändrade sig staden och ritade in huset på stadsplanen tillsammans med två till. Av gamla Hagalund blev tre hus av drygt 300 räddade. Husen blev tvångsinlösta. Pappa kämpade hårt för att en liten del skulle räddas. Tyvärr dog han 3 år innan vårt hus blev inritat igen.
Solna löste in huset från min mamma 1975.
Vi flyttade.
Staden öppnade galleri i huset 1978.
2004 stängdes det och huset stod tomt.
Då frågade jag Solna stad om de var intresserade av att ha ett konstnärs museum där. I så fall kunde jag se till att det blev verklighet.
På 70-talet fanns inget intresse för det. Men nu sa man ja direkt. Så efter ha varit borta från huset i 30 år började jag möblera huset ungefär som vi hade det, hängde målningar, teckningar och teaterskisser på väggarna. Prydnadssaker, gardiner och dukar var också viktiga för hemkänslan.
Många foton och texter om gamla Hagalund tyckte jag skulle finnas. Huset är inte bara ett minne över en konstnär utan också om alla de hagalundare som på slutet av 1800 -talet byggde samhället. Inte minst snickare Brolin, som byggde Olle Olssons hus och dessutom var hans morfar.
Jag drev museet ensam i 11 år. Förra året frågade jag Solna stad om de kunde hjälpa till.
Nu driver de museet, men jag arbetar fortfarande några dagar i månaden och håller i visningar för grupper. I de andra två husen finns verkstäder med keramik och läder samt cykelverkstad.
Under de senaste 25 åren har jag varit med och ordnat ett flertal utställningar. På bl a Stockholms stadsmuseum, Millesgården, Borås konstmuseum och nu senast 2015 på Sven-Harrys konstmuseum. Har sett till att det funnits reproduktioner och konstkort med kvalitet att köpa. Samt på senare år även haft visningar för grupper, som sagt”
Bildupphovsrätt drivs utan vinstintresse. Vi representerar bild- och formkonstnärer, illustratörer, fotografer, designers och andra upphovspersoner till bild och form. Vi tar fram bildlicenser så att du som är skapare kan få betalt när dina verk används av exempelvis bokförlag, muséer, produktionsbolag, TV eller reklambyråer med flera. Bildupphovsrätt har även ansvar för att samla in och fördela följerättsersättning och Individuell reprografiersättning (IR). Vi fördelar också ut Individuell visningsersättning, IV. Det är ett statligt budgetanslag som ger ersättning till bildkonstnärer vilkas konstverk visas offentligt.