2019-03-01 09:53NYHETER

Bildupphovsrätt: ”Sansa debatten - läs direktivet”

För våra bilders värdeIllustration av Karin Ohlsson

Diskussionerna om det kompromissade förslaget till ny upphovsrättslag i EU är intensiva. I dag publicerar Bildupphovsrätt brev nummer 2 till de svenska EU-parlamentarikerna.

– Frågan börjar bli partipolitisk och det är inte bra om bildskaparnas rättighetsfrågor blir slagträn i en debatt som förs långt ifrån sakfrågorna, skriver Bildupphovsrätt i brevet.

Här nedan följer brevet:


Bildskaparna stödjer direktivet om upphovsrätt

Diskussionerna om det kompromissade direktivet (DSM-direktivet) till en ny upphovsrättslag är intensiva. Diskussionen börjar bli partipolitisk och det är inte bra om bildskaparnas rättighetsfrågor blir slagträn i en debatt som förs långt ifrån sakfrågorna.

Omröstningen i JURI gav en klar majoritet för direktivet, ja och nejrösterna skar igenom de partipolitiska grupperna. Individuella ledamöter gör sina egna bedömningar.

Bildupphovsrätt anser att det nu är viktigt att direktivet kan antas av parlamentet i slutet av mars.

Det cirkulerar många missuppfattning och rena falsarier i debatten. Dessa tycks särskilt ha fått fäste bland de svenska EU-parlamentarikerna. Vi kan förstås bara vädja till dig som företrädare för dina väljare att du fattar beslut baserat på fakta och det förslag som ligger på bordet. Vi kan förstå att det finns principiella och övergripande överväganden som måste beaktas i alla frågor men vi har svårt att se hur dessa passar in i just detta direktiv.

De flesta är överens om att upphovsrätten är lämplig att reglera på EU nivå mot bakgrund av att bilder och andra verk används gränsöverskridande. Frågan borde handla om hur och utifrån vilken problembeskrivning det ska ske.

Den svepande kritik som riktats mot DSM direktivet gäller främst artikel 11 och artikel 13. Artikel 11 har benämnts ”länkskatt” och artikel 13 har utmålats som ”censurfilter”. Inget av dessa vulgära beskrivningar har täckning i de texter som du har att ta ställning till. Det är konstruktioner från de amerikanska nätjättarnas lobbyister, slagkraftiga beskrivningar som saknar verklighetsförankring.

Artiklarna är utformade för att skapa förhandlingsmöjligheter för de vars prestationer nätföretagen tjänar grova pengar på. Det sker utan att de bidrar till att bibehålla, utvecklas och garantera fortsatt skapande t ex av kvalitetsjournalistik eller konstnärlig verksamhet.

Artikel 13 avser att få t ex Facebook att ingå avtal med Bildupphovsrätt kring våra bildskapares bilder. Det sker genom att Facebook enligt artikeln är primärt ansvarig för det material som ligger på deras plattform. Genom att ingå ett avtal tar Facebook över det ansvar de idag påtvingar varje användare som laddar upp en bild. Avtalet befriar alltså användaren, dig och mig och miljoner andra, från ett ansvar vi inte kan ta och det skapar och en frihet att ladda upp bilder av allehanda slag.

Det är alltså en stor frihetsreform att placera ansvaret där det borde ligga, hos den som organiserar och tjänar pengarna på verksamheten: Facebook. Samtidigt kan de svenska bildskaparna få ersättning för det arbete de lagt ned på sitt skapande och därmed garanteras och ges incitament till fortsatt bildskapande. Det är en vinn-vinn situation för alla utom de amerikanska nätjättarna som måste dela med sig av sina intäkter. Idag råder den absurda situationen att nätföretagen omsätter miljarder, användaren får ta fullt lagligt ansvar och bildskaparen få tolerera att dennes arbete nyttjas utan ersättning. Så kan vi inte bygga samhället.

Den kritik som riktats mot artikel 13 i bygger på antagandet att det är omöjligt att träffa avtal. Det är ett antagande som saknar relevans och verklighetsanknytning. Vi, liksom alla kollektiva förvaltningsorganisationer i Sverige och EU, står beredda att träffa avtal med nätföretagen som medför att plattformens verksamhet kan fortgå utan problem. Våra avtal kommer att gälla för alla stillbilder som finns på plattformen och som användaren vill lägga upp, Bildupphovsrätt tar fullt ansvar för den delen med stöd av lagstiftningen.

Kritiken negligerar att syftet med artikel 13 (och 11) är att avtal skall ingås och endast genom att bortse från det som är huvudsaken i artikeln får kritikerna ihop sitt resonemang. Det går ut på att ett gigantiskt censurfilter måste skapas för att ta bort allt material som kan vara skyddat av upphovsrätt.  Men argumentet är helt ologiskt och snedvridet eftersom det avtal som träffas medför att allt det som användaren lägger upp blir lagligt, varför ska då nätsidorna filtreras? Det vägrar kritikerna svara på, istället upprepas dogmen om ett censurfilter.  Utifrån vår verklighet är det svårt att förstå vad problemet består i, vi arbetar varje dag med att träffa avtal om användning av bilder med syfte att möjliggöra för alla som har behov av det att använda bilder. Vår slutsats är att det handlar om en ren retorisk konstruktion för att kunna angripa direktivet såsom varande ett gigantiskt filter med syfte att censurera hela eller stora delar av internet. Vi känner inte igen oss, bildskapare vill att deras bilder används och man vill ha en relevant ersättning - helt normalt. Idag har vi den absurda situationen att Hallands konstmuseum betalar ersättning för de bilder de publicerar på nätet men Facebook går fri.

En konsekvens av censurfiltret är enligt nätjättarnas lobbyister att yttrandefriheten på nätet går förlorad. Det eftersom de automatiska censurfilter det är frågan om inte kan se vad som t ex är satir eller annan publicering som undantas från upphovsrätten. Den frågan blir en ickefråga med avtal eftersom något filter inte behövs utan alla kan publicera de bilder man vill. Direktivets text anger också tydligt att det inte är fråga om filtrering och yttrandefriheten garanteras.

Ett annat favoritargument från filter-ivrarna är att man påstår att bördan för mindre företag, som påstås måste skaffa filter, blir överväldigande. Vinnarna på det blir det stora nätföretagen som klarar av investeringen. Detta argument är cyniskt eftersom det dels inte behövs filter (utan avtal) och dels eftersom det är de stora nätföretagen som konstruerat argumentet. Vi gör avtal med stora användare och med små användare, varje avtal är anpassat till den situation där de ska fungera - det är det som är meningen med avtal, att reglera samarbetet i verkligheten.

Vi anser att DSM direktivet

- förbättrar för konsumenterna av nättjänster (en frihetsreform).

- ger bildskapare möjlighet till ersättning från nätjättarna som Google, YouTube och Facebook genom att en förhandlingsmöjlighet ges (en rättighetsreform).

Förutom detta innehåller direktivet artiklar som underlättar för forskning, för utbildning, för kulturarvet och det garanterar det svenska systemet med avtalslicens samt ger upphovsmännen en förstärk rättslig ställning i förhållande till utgivare och producenter. Allt detta som är av största vikt för samhällsutvecklingen är okunniga EU-politiker beredda att riskera. Svenska politiker lånar sig till ensidigt gynnandet av stora amerikanska företag genom att skänka bort svenska kulturskapares prestationer.

De svenska EU-parlamentariker som uttalat sig i debatten har generellt varit mycket negativa till direktivet och okritiskt använt begreppen länkskatt och censur samt talat om orimliga bördor på företag och enskilda. Argument och talepunkter som kommer från de stora nätjättar som DSM-direktivet avser att reglera. Vi menar att det inte finns stöd för dessa påståenden i direktivet. Därför vädjar vi till dig som parlamentariker att ta del av direktivets text och inte okritiskt köpa den metadebatt som nätjättarnas lobbyister i trumpistisk anda lyckats skapa.

Mycket förenklat kan man uttrycka det som att man här väljer mellan att stödja svenska kulturskapare eller amerikanska nätjättar och frågan om hur man valt kommer att komma i det kommande valet till EU-parlamentet. Då kan det vara klokt att veta vad man röstar för och kunna förklara varför. Tusentals kulturskapare kommer att vara intresserade av svaret.

Åsa Berndtsson, konstnär och Bildupphovsrätts ordförande

Mats Lindberg, Bildupphovsrätts VD



Om Bildupphovsrätt

Bildupphovsrätt drivs utan vinstintresse. Vi representerar bild- och formkonstnärer, illustratörer, fotografer, designers och andra upphovspersoner till bild och form. Vi tar fram bildlicenser så att du som är skapare kan få betalt när dina verk används av exempelvis bokförlag, muséer, produktionsbolag, TV eller reklambyråer med flera. Bildupphovsrätt har även ansvar för att samla in och fördela följerättsersättning och Individuell reprografiersättning (IR). Vi fördelar också ut Individuell visningsersättning, IV. Det är ett statligt budgetanslag som ger ersättning till bildkonstnärer vilkas konstverk visas offentligt.

KONTAKTPERSON

Emma Grip
pressansvarig
Emma Grip
Mats Lindberg
VD
Mats Lindberg
Åsa Berndtsson
Ordförande
Åsa Berndtsson